snow is in the air

Idag när jag vaknade var världen vit. Halvlåg förvånad i sängen och stirrade ut genom fönstret på det mystiska. Jag tänkte väl att jag hade hört ljudet av plogar inatt, där ser man.

Snö är vackert, speciellt vid ca -2'C, gnistrande, ren, jungfrulig. Täcker över all skräp, gömmer undan de egna bekymren i sinnens skrymslen. Man blir så glad, upprymd, fylld med nytt hopp, tron på allt det sköna uppstår från sin dvala. Luften är så frisk, väcker alla små celler som krympt ihop inför mörkret, inför de där fruktansvärda ljumma dagarna runt +5'C. Jag tycker om kyla, om naturens diamanter skimrande omkring mig.

Jag har ett uppdrag inför de kommande veckorna: att skaffa lampor. Nu när det blir mörkt redan kl 16 så märker jag hur min livsgnista falnar. Jag sover dagarna i ända, har ingen ork, ingen energi. Saker och ting skulle säkert vara bra mycket bättre ifall jag hade ordentlig belysning i min lägenhet, nu har jag inga taklampor, bara små mysiga ljuskällor här och där. Mysigt, jo, men inte så ändamålsenligt just nu. Men var finna fina lampor att belysa såväl mitt fysiska liv som mitt mörka inre...? Det är ingen lätt fråga, för vad som helst duger inte. Sökte idag igenom Lojo-utbudet och kom hem tomhänt. Esbo näst.