torsdag 26 november 2009

strandpromenad

(bildlayoten fullständigt suger!! får int den på nå sätt fiffigare...)

Idag tittade solen fram för 4 minuter. Jag stod som fastfrusen den tiden, med ansiktet vänt mot den ljusa pricken på himlen. Sen kom molnen igen.
Jag var på stranden när det hände, i Aurlahti, några hundra meter från Lojo centrum och under sommarens världens medelpunkt för många Lojobor. Gräsmattor, sand, planteringar, båtar och kiosker. Säkert trevligt.

Nu var människorna borta, förutom några spatserare och en galen äldre man som simmade och simmade. Gräsänderna hade tagit deras plats. De tvättade sig, plumpsade på, hade ljud och plaskade lite till. Det såg så roligt ut, alla de vackra hannarna.







Jag undrade varför fiskmåsarna flyger så upprört högt uppe, tysta, alla i en hop, tills jag tittade lite längre bort och upptäckte vad jag trodde var två tranar som cirklade än hit än dit. Kråkor blandade sig i leken och började attackera en av tranorna och då såg jag att det inte var en trana, utan en örn... Mäktigt... Alla fåglarna var tysta, också småfåglarna, de kröp ihop inne i buskarna och kråkorna fortsatte att turomvist attackera medan den stackars tranan försökte komma undan.

En fantastisk fågel, örnen. Otroligt mäktig att se på, dess storlek, de uttrycksfulla vingarna... Beautiful beast.
(Försökte få en bild av den, men hade inte tillräckligt långt objektiv på kameran, så detta var enda som jag fick dokumenterat.)

Annars då...?
Inte så mycket. En dag i taget, ett steg i taget. Nu just skulle jag bara vilja bort, bort från allt här. Jag planerar en längre resa för nästa år, 3-4 månader, men... Inte vet jag. Nya Zeeland för 4-5 veckor, Cook-öarna för 3-4 veckor, via Sydney och San Fransisco, kanske. Någonting sådant. Behöver komma bort.







Var på opera ett par veckor sedan. Carmen. "Toreador...". Oh, det är så fint på operan, stämningen, att klä upp sig, champagne glas och kostymer. Jag höll på att somna i första akten, hade kört hela dagen från Kokkola och startat tidigt, så var aningen trött, men pausens kaffekopp gjorde som tur susen. Man borde definitivt gå oftare på opera. Vi hade platser högst upp, som kostade enbart 16€! Tyckte verkligen om att sitta där, förutom scenen, som man såg helt, såg man också vad orkestern höll på med, vilket var intressant. Hur de försiktigt rörde pappren och flyttade tamburiner etc.
(här nere är mina nya skor också, är de inte fina, hih)








2 kommentarer:

Antero sa...

Skona e fina, men tröjan e tofsig.

Anonym sa...

Oooj oj oj oj. Jag vill OXÅ på opera - har så länge drömt om att uppleva det. Men det bästa e ju att d e helt möjligt att genomföra!

KramunderbaraHannah.
- som tar så vackra bilder.

Emmi