skor, objektiv

Usch vad jag är trött. Börjar vara innerligt led denna rubbning i dygnsrytmen, att känna att man först börjar vakna när klockan slår 22 och utöva personlig tortyr på sig själv när man skall till kl 7 till arbetet och går iväg i mörkret 5:30. Hela dagen är hjärnan som intpackad i bomull och man ser ut som något barnförbjudet, ansiktet röd-vit-fläckigt med infall av svart, som kommit dit i och med att man gnuggat sina maskaraprydda ögon. Gnid, gnid, gnid. Man ser helt enkelt risig ut. Men kvällarna är så trevliga, början på natten också och det finns nån viss trygghet i att kl 3 höra hur morgontidningen kommer, se postiljonbilens lyktor kasta skuggor på sovrumsväggarna och sedan kl 4 höra hur luftkonditioneringen, whatever det heter, går igång. Det är sånt som man aldrig upplever på dagen. Saker som blivit en del av min rutin.

Vad har jag på hjärnan för tillfället, på den senaste tiden...? Hm. Det är trevligt att det är ljusare, att känna att dagen inte är slut kl 15 när man vaknar i skumrasket. Att se en liten skymt av solen. Det gjorde jag faktiskt, ett par dagar sedan, en flyktig blänk av blå himmel och så var den borta. Men ändå, bättre det än inget. Snö skulle det få vara mer av, trivs inte med denna sort som knappt täcker marken och isen under och som får till stånd att man förlorar all kontroll över sina kroppsdelar när man studsar mot arbetet. Plötsligt är händerna som rotorer på den mest effektiva helikopter och benen böjs i ett antal fantastiska balettställningar. Steady. Och där står man, bligar försiktigt runtomkring, såg någon... och så masar man sig sakta ur den makabra ställningen, sträcker på klagande muskler och värkande senor och fortsätter masningen mot arbetet, handen på ryggen, stönande en smula. Och med ett mycket knäckt självförtroende.

************************************************

Jag har fått pippi på linser, glas, objektiv, vad vem nu vill kalla det. För mig är det linser, genom engelskans lenses. Jag läser alldeles för mycket engelsk litteratur, märker hur alltmer engelska kryper in i mina texter, mina tankar... Nå, objektiv. "Behöver" ett nytt, vill ha ett nytt. Kräver att få ett ordentligt macro-objektiv! Nu. Kruxet? Det som jag tittar på kostar en sisådär 700€. *suck*. Mitt hjärta blöder... Jag vill komma närmare mina objekt, mina blommor, mina snöflingor, jag vill komma in dem på skinnet. Det gör jag inte nu.

Sigmas 150mm/2.8 macro eller Nikkors 60mm/2.8 micro...? Vill, vill, vill ha. Nu. Visste ni att priserna på objektiv steg för ett par veckor sedan? Vissa med över 100€. Allt beror på ekonomikrisen, whatever, yen är hög gentemot dollar, punden har devalverats. Alltså måste japanskt tillverkad elektronik prishöjas. Vilket betyder att de flesta kameror, objektiv, tillbehör, blir alltmer oemotkomliga. Varför kan vi inte i Finland ha en egen kameramotsvarighet till Nokia? Så att man kunde fota finländskt. Nikon/Nokia, det rimmar nästan redan, eller hur.

---------------------------------------------------------------------------------

Så behöver jag hjälp. Jag har beställt två par skor från den fina http://www.brandos.fi/ och funderar nu på att to keep or not to keep. Båda är vår/höstskor, ypperliga till både kjol och byxa (vilka jag inte längre använder iofs). Så, säg er åsikt. In or out?

Nilkkurina gillar jag skarpt, det är något så fritt och flängande över dem, även om färgen är en aning obestämd, brun i viss belysning, smutsgrön i en annan. Men ger ju en fördel ifråga om kombinering, eller hur? Nya ballerinor behöver jag också eftersom jag tvingades kasta bort mina gamla trotjänare. Tycker om den gröna färgen, den är fräsch, men undrar om kanten vid jalkapöytä, eller vad det nu heter, skall börja skava när sommaren är hög och fötterna mina sväller som heliuminfekterade ballonger. Svåra frågor. Nilkkurit kan jag redan se mig flänga fram i på Venedigs gator i april, med min NYC skinnjacka knarrande på överkroppen och en pink kjolfåll svepande längs med knäna. Sukta mitt hjärta. (Och jo, de är båda av äkta läder, prima kvalitet.)