måndag 12 april 2010

Blåsippan ute i backarna står...

Vilken underbar dag! Solen gassar, snön är borta, fåglarna sjunger och dammet yr. Och detta även om jag har sovit största delen av dagen pga nattskifte. Krokusarna har blommat redan i nästan en vecka längs med huskanten, så också snödropparna, skillorna, pärlhyacinterna och några andra vårblommor. Tulpanernas knoppar skymtar redan långt nere i stjälkarna. Det är en euforisk känsla, detta med våren, med värme, men framförallt detta med att igen kunna fota obehindrat nästan vad som helst. Ingen 1.5m höga snödrivor i vägen, ingen köld och frustration. Välkommen vår!

När jag vaknade idag bestämde jag mig för att föra min cykel på reparation. Skulle vara så dags så, har inte cyklat på... tja.... 5-6 år egentligen. Istället har jag gått sträckor på upp till 4 kilometer och kört de längre sträckorna. (Eller rättare sagt kört alla sträckor). Nu skulle cykeln i skick, så skulle jag kunna bl.a. cykla till nattarbete och orka cykla hem på morgonen (gå orkar jag inte då mera, inte 3.5km).
Vad hände? Jag kom hem med en ny cykel! Jee! :)
Jag har funderat länge på det, och bestämde mig medan jag gick mot Virkby Sportsaffär, ledande cykeln med söndriga hjul.

De gånger jag har cyklat de senaste åren har varit rent ut sagt förfärliga. Det har känts som om jag trampat och trampat och trampat på, utan att komma någonstans, velat ropa och skrika och gråta av absolut trötthet och as-dålig kondition.
Jag fick provköra en cykel. Cyklade 10 meter. Var såld. Varför har jag inte köpt en ny cykel tidigare?! Underbar känsla och ergonomi, ingen kamp om vägen, lätt att trampa. Jag flög fram. Jag och min nya cykel. It was to be mine..
.
Så, nu har jag en ny brun Crescent som jag skall bruka flitigt fr.o.m. nu. På riktigt. Och en hjälm! Man ska inte cykla utan hjälm, det är inte trevligt att lyssna på de ljud som hörs från en människa som fallit med cykeln och slagit huvudet i asfalten. Utan hjälm. Näp, det är inga trevliga ljud alls. Cykelhjälm är egentligen samma sak som en brandvarnare. Båda lika viktiga.


Tog en jungfrufärd ner till stranden och gick genom lunden. Pötsligt såg jag blått överallt. Blåsippor! En hel backe fylld med dem. Där satt jag bland blommorna, såg några humlor flyga omkring, värmde mig i solen, kände doften av torr mark, av gräs och strån. Hörde fiskmåsar ropa ute på sjön.
Gick ner till bryggan, la mig ner på det varma träet, såg flygplan flyga över långt däruppe. Bara andades och njöt. Log brett.

Härliga tider.

1 kommentar:

Maja sa...

Samma här! Jag fick en cykel i julklapp julen 2008, efter att ha cyklat med min förra sedan jag var 8 år gammal. Jag visste inte hur det SKULLE kännas att cykla. Efter alla år med en trög, gnisslande, skramlande cykel som strävar emot och vars kedja hoppar av hela tiden var det en helt annan grej med en riktig cykel. Det är ju härligt att cykla när det rullar lätt och man kommer framåt utan problem! Jag har också en Crescent, den är super:)