Man hinner hoppa på strandstenarna i solnedgången, känna själen vila där vid havets svall. Man hinner rena sitt inre, låta doften av havet spola runt.
Man hinner baka sommarpepparkakor med kaninformar och tycka att de smakar godare än på julen.
Man hinner åka på utflykt med put-put-båten och sjunga "stor våg-liten våg". Man hinner gräla. Man hinner kramas och njuta av beröring och av att höra ihop.
Man hinner diska ute i det fria och njuta av den första varma dagen, när skuggan inte känns kall.
Man hinner lyssna på fåglarna och leva mitt i naturen, slippa vara fången mellan fyra väggar.
Man hinner lyssna på fåglarna och leva mitt i naturen, slippa vara fången mellan fyra väggar.
Man hinner sova trångt i bastukammaren och njuta av kaoset. Man hinner dricka olika slags té ur olika sorters muggar. Man hinner gräla vem som ska ha vilken mugg.
Man hinner bada bastu tre gånger och njuta något ofantligt av att torka sig torr ute i friska luften på terrassen. Man hinner tvätta sina händer i en balja medan man tittar ut mot havet och Trullögrund. Man hinner bli biten av bromsar och annat otyg, men inte bry sig.
Man hinner sköta om blommorna och bara sitta och titta på dem.
Man hinner bre jordgubbskvarg på läpparna och tycka att det är det somrigaste som finns.
Man hinner låta kjolen flyga fritt, se de vita benen exponeras och skratta högt. Man hinner hitta kläder som man inte sett på flera år.
Man hinner bara vara.
Man hinner leva, obehindrat, fritt. I mitt elemente. Vid havet. Med släkten.
På villa.
2 kommentarer:
Härlig text, du fångade stämningen helt fantastiskt! En njutning att läsa. Hoppas du får möjlighet att göra allt det där snart igen:)
De hoppas ja också, :). Tyvärr blir det nog först nästa sommar... men bättre sent än aldrig, ey.
Skicka en kommentar