gårdagens

Morgonen började med en skräll när vi satt och åt morgonmål. BOM sa det och kaos utbröt. Åskan var över oss! Efter att det värsta gått om sprang jag ut till stranden och tittade fascinerat på de otroliga molnen. En åskfågel flög över oss! Så såg det verkligen ut och plötsligt förstod jag den gamla tron på åskfåglar som förmedlare av åska. Det var verkligen som en fågel som svepte över vår vik, men vingarna utspända. Tyvärr hann jag inte få en ordentlig bild på den, eftersom molnen stormade så mycket vidare under tiden jag sprang in efter kameran.

En halvtimme efter att den första fronten passerat vällde nästa in. Och som den vällde! Jag stod på stranden och såg de märka molnen fullkomligt vräka in med racerfart. Det böljade och darrade, som ett monster. Lågt kom det in också, kändes som som det närsomhelst skulle sluka mig hel. Det blev mörkt som på natten. Man blev nästan lite rädd där man stod på stenarna och kvickt sprang jag in på gården igen. Strax innan det började smälla och ha sig. Fantastiskt.

Efter att ha njutit av herr Ukkos eskapader bar det av till stan, hoppande i båten, roande över och bilande in till stan. Träffade tre sötnosar, av vilken den yngsta nog (tyvärr A o J...) nog vann priset. Överträffade av en 1-åring, bummer my friends. Dessutom sjunger hon vackert och bra. Take that! (Inte som i Take That, you know, men som i take that. You know.)

Den här sötnosen här nedan är lite pöllo, men nog trevlig ändå, eller kanske precis just därför. Denna bild är faktiskt tagen av den yngste medlemmen i den Häggblomska familjen, en klar fotograf i utveckling, jajjamen.

Den lille hittade mina bilnycklar och voila! Showen började. Blinkande lampor och en överförtjust liten fröken. Härliga tider.




Kvällen avrundades med en kanottur runt Kobbå, villaholmen, med mamma. Stora dyningar fick vår farkost att välla framåt med avundsvärd fart men efter att vi rundat "berge" blev allt plötsligt stilla. Underbart kvällsljus... Så for vi också över till andra sidan för att kolla om jag har en cykelställning i bilen vilket jag trodde jag hade (då kunde jag kasta mamma o cykeln till stan på morgonen ifall det regnade). En cykelställning hade jag javisst, men fattade att det inte finns någon krok på min racerbil. Fiffgt värre.


Morsan försökte sig på att ta en bild på mig och fick t.o.m. till stånd en där jag är i fokus. Jiihaa. Det att jag ser trött och avdunstad ut i värsta laget har i det skedet ingen betydelse, eller hur...

Efteråt blev det en het bastu och sittande på verandan med handduken runt sig i den mörknande kvällen. Perfekt.