snip snap snut....

"Ohhoh", säger hon och drar en djup suck.
Hemma.
Kom på natten och kände mig malplacerad så fort jag steg innanför dörren. Tittade stirrigt omkring mig. Is this home...?

Idag känner jag mig som om jag hade major krapula. Gått in i väggar, dörrar och huvudet känns tungt att bära. Bördan av den annalkande vardagen tynger ner mitt inre. Jag får ej vika, jag får ej stumble nu!

Som ett spöke tar jag mig an högen av räkningar medan allt jag kan tänka på är att få sova en stund till. Är det nåt här i luften som gör mig så dåsig, gör mig så passiv? Hur kan jag plötsligt vara så trött och lealös när jag egentligen inte varit det en enda dag på semestern (efter att jag vilat upp mig that is)? Det måste vara något i luften.

Imorgon morn kallar mitt kära arbete. Hörde ni sarkasmen? Häh?
Det känns inte SÅ farligt faktiskt, att börja arbeta igen, vilket ju är fantastiskt med tanke på hur färdig jag var att hänga mig själv de sista dagarna före semestern, men hur skall jag klara av vardagen?

I need to stay strong! Ska försöka fortsätta äta ordentligt, har ju gjort det nu i tre veckor, kan ej försätta denna underbara start. Jo, jag går upp i vikt en aning till, men sen när jag får min ämnesomsättning i gång så borde saker o ting börja hända, kroppen borde börja förbränna. Lagring has kind of varit dess musik i några år. Tyvärr.

Morgonmål, lunch, mellanmål. Bort med glass, karkki o bakelser. (eller inte helt, men bort som ersättning för mat)

I will do this, yes I will. One day at a time. I WILL DO THIS.

Come on autumn, I'm ready for ya! (me thinks...)

Och villa, underbara villa, vi ses igen om två veckor, på veneziaden. Då kommer jag igen land of mine, place of my heart. Vi ses igen min sköna...