Och så länge jag nu håller på så måste jag nämna ett annat namn... It's something in the eyes, någånting hos dessa par av ögon som får mina knän att vikas, får mig att se stjärnor och himmel... Sådana ögon som dessa herrar har, skulle jag kunna se in i resten av mitt liv... Oh that charm, that presence... En inneboende glädje, värme. En frihet.
Är det inte bara patetiskt att göra sig vild och svag inför några skådespelare... Är det inte det Hannah dear? But I just can't help it can I... Kanske man nu kan förstå mitt tidigare inlägg om skeptisism inför kärlek och förväntningar en aning bättre... Det är inte så att jag är van vid att crusha inför actors, jag minns min förskräckliga Leo diCaprio-crush när jag var 13 (my first love) (Titanic anyone...) och min fascination med Viggo Mortensen i Sagan om ringen-trilogin, och, ooh, för att inte glömma Edward Furlong i American History X, men dessa är de enda. Nu, i sk. vuxen ålder, tänder jag verkligen på dessa män som jag länkat bild till. Jag vet inte varför, och det är inte egentligen frågan om just dessa personer, men de båda har något av något som jag längtar efter i en man... That special magic ingredient. Oh how I wish I would some day find that magic in real life...
*suckar en gång till*
*fortsätter att drömma*
1 kommentar:
Hej Hannah! Vad kul med din nya blogg. Det här är kanske inte rätt ställe att skicka en hälsning på, men jag gör det ändå. Kram: Linda(your ex co-worker :) ).
Skicka en kommentar