Jag har nu suttit i ett par timmar och lipat framför datorn, snyftat och känt tårarna rulla ner längs med kinderna. Varför? För att jag surfat på nätet och läst om Patrick Swayze, om hans förhållande till sin fru, sett på videor när han dansar etc. And it's all so sad... *tår*
Jag dras till män som kan röra sin kropp obehindrat, kan express themselves genom dans, det har jag alltid gjort. Tyvärr har jag aldrig träffat en man live som passat in på denna beskrivning. En man som dansar är något så fascinerande, oerfört erotiskt, oerfört starkt och mäktigt. I swoon, bums. Jag faller för det ögonblickligen och omedelbart. Så manligt, så pumpat i all sin skörhet. Tänk om man nån dag hittade en sådan man, som kunde dansa, som kunde manifestera det som jag trängtar efter i en mans som dansar. Det uttryck för livet som de bär med sig, den styrka.
Att se dem dansa tillsammans är för fantastiskt... and oh so sad...
Jag skulle själv vilja kunna dansa, leva för att dansa, använda min kropp, uttrycka mig fysiskt. Jag skulle vilja vara graciös, leva ut mina känslor med min kropp. Ibland tycker jag att jag lever fel slags liv, I was made for greater things. Jag skulle så gärna vilja vara en av de människor som lever genom sin konst, genom dans, sång, måleri, poesi etc. Jag skulle vilja skapa någonting. Jag skulle vilja dansa, tillsammans med någon och känna harmoni.
Jag gråter när jag ser oerhörda, fina dansmoment på tv, på film, sugs in i känslan, i gemenskapen, i rytmen, I would so like to be a part of that! Att tillsammans skapa någonting, vara en del av en ensemble, det är min dröm, har alltid varit.
Jag vet att det är en mycket romantisk bild jag har av dans, av att leva av sin konst i överlag, jag vet. Men ändå sitter jag fastnaglad inför fantastiska koreografier, rörelser, movements, önskar mig själv vara på plats.
I wasn't made for this fucking Lohja-life! No way. Tyvärr är det lite för sent för att ta sig an ett sådant spår som jag tänker mig, och knappast skulle jag ens ha talangen ifall jag hade börjat dansa som 3-åring. Men ack vad jag önskade att det vore så...
Jag skulle vilja dansa med en man som Lisa Niemi dansade med sin make. Hur snöpligt det än låter.
Börja spela från 3:00. Lisa och Patrick. Oh va ja grät, när hon säger "you're beautiful... I love you". Och sen att tänka att Patrick var 50+ när detta spelades in och Lisa typ 48. Kanske deras ben inte når så högt som när de var yngre, men annars ser man ingen ålder, bara en kontinuerlig manifestation av kärlek.
And the final scene of Dirty Dancing. Time of My Life.
http://www.youtube.com/watch?v=WpmILPAcRQo
RIP Patrick Swayze.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar