Hela Avatar fenomenet har fått mig att vilja gå mera på bio, se filmer på stora screen, inte bara se filmerna, utan också uppleva dem på ett sätt som inte är möjligt där hemma. Jag som länge favoriserat hyrda dvd:n sitter nu där hemma och glor ilsket på min 21" putkitv. Men, i mitt nuvarande hem kan jag nog inte ha en större tv. Tankarna angående mitt drömhem har fått påfyllning, förutom ett litet rum med bokhyllor från golv till tak vill jag nu också ha ett rum med en stor tv-skärm, hela danderungan. För nu anser jag att lika mycket som böckerna är för mig en upplevelse, en möjlighet att fly den egna verkligheten och simma runt i en annan, så kan tittande av film också ge samma slags upplevelse.
Ja.
Jag blev av med en tand häromveckan. Satt och åt egenhändigt poppade (de enda jag äter, micro-varianten är ingenting jämfört med dem) popcorn när ett listigt litet frö blandade sig med de vita mjuka godisarna. Crunch, så bet jag i med full kraft och cranch sa tanden. Sen gick det inte att tugga mera, det kändes som om man skulle ha ätit småsten när man försökte.
Tur så hade jag redan en tandläkartid, för att lappa ett hål, så frågade om de kunde tänka sig att först reparera min arma lilla kindtand. Det gick ju för sig. Och av var den ju. Hela arma tanden, diagonalt av. Tandläkaren vred om lite med tången och så var min tand borta. Hux flux.
Skruv, fyllning etc. Och nästa gång ska tanden byggas om på nytt. Min börs säger halleluja, med tanke på att det är en privat läkarstation. Nästa lediga tid på kommunala sidan skulle ha varit i april. De' ni.
Nu sitter jag och pillar med tungan på min lilla tandstump. Vet ni, det är en ganska säregen känsla egentligen, en känsla jag inte haft sedan jag tappade mjölktänderna och kände hur de nya tänderna började växa ut. Det känns likadant nu. Tala om en slags deja vu.
Och ni som tänker: "hur kan en tand gå av sådär bara pga popcorn...?! Speciellt en kindtand...", så kan jag säga: A) urbra timing och plats, fröet var precis på rätt ställe för maximal förödelse, all den energi som kom av att jag bet ihop ordentligt hade ingenstans att ta vägen, så den blev ledd in i tanden. B) tanden ifråga var redan död, aka. juurihoidettu. Skör as hell så att säga.
Det var 5 år sedan jag gick igenom rotbehandlingen. Tandläkaren sa nu åt mig att jag ska förbereda mig mentalt för att denna "paikkaus" inte kommer att hålla länge, att man blir tvungen att sätta in en protes, eller porslinskrona, vad man nu kallar dem. Det är ju bra att veta, så kan jag redan börja spara ihop pengar till det. Några futtiga tusen euro behövs det för det.
Man borde ha blivit tandläkare....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar