en onsdag

Ack, ack, vilken gårdag.... Busy var jag, som en ekorre som samlar in mat till vintern. Rusande än hit än dit. Fram och tillbaka, all over the place. Ekorren får ändå vila ut på natten, det fick inte jag. It was tha shiiz.

Dagen började med en färd till Tölö kl 8:30 och avslutades på torsdag morgon kl 7. Däremellan hann jag med mycket. Vara in till Tölö (parkerade min kära Nissan på förbjudet område, men tänkte att den skulle rymmas en stund med alla U2-långtradare), köra till Ruskeasuo och föra in ett objektiv på service (tog sin lilla tid att hitta rätt), fortsätta mot Sello (inhandlade av massor med fantastisk té från en luomu-butik), köpa några pocketböcker,

äta en furstlig laxsallad på Chico's (ett ställe som bara är så generiskt o trist att man nästan gäspar av tristess), läsa en av böckerna medan jag väntade på maten, ta emot ett samtal om att jag kunde hämta en U2-biljett från Kallio, sticka in mig i Sello bibban och kolla vart det var jag skulle fara på google maps,

sitta på Robert's Coffee i anslutning till bibban (underbart, knäpptyst, läste lite, njöt), hoppade på tåget till Pasila (tänkte verkligen inte köra in till Kallio i rusningstid när jag aldrig gjort det tidigare),

sprang upp o ner i Pasila för att hitta rätt hållplats, hittade rätt hus där biljetten fanns, fick min biljett, åkte tillbaka till Pasila, tillbaka med tåg till Alberga, via matbutiken, in i bilen, ut på Ring I:an, lät en bil köra in i min fil och fick en tackvinkning, körde av Åboleden vid Ikea, sökte efter en viss slags ugnsform, köpte en växt och en kruka, köpte buskblåbär, jordgubbar o ärter vid ett stånd utanför, körde till hem till Lojo, rusade in och bytte kläder, hoppade in i bilen igen och körde till arbetet, satt på arbetet till kl 7 imorse.

Första nattskiftet efter semestern. Rent ut sagt ett helvete. Var så otroligt trött att jag kände mig förlamad. Ändå kunde jag inte sova ordentligt när jag kom hem. Hela denna dag har gått som i en dimma och jag klamrar mig fast vid mitt förstånd.

Nattskift är inget för mig mera, jag vill inte ramla tillbaka i det rutinfria, rytmfria hålet jag befunnit mig i i några år. Vill inte. Det fattar jag nu. Jag mådde så bra på villan med klara rutiner, steg upp på morgonen, lade mig på kvällen, åt regelbundet. Allt med detta arbete motsätter sig det som får mig att må bra.

Beslutet är fortfarande intact och klart. Nästa år nåt annat.