mer än ett halvfyllt glas

Idag känns det som om jag faktiskt plötsligt har koppen full med utsökta blåbär, peppande morötter i bärformat.

* Vi ska på arbetet inleda en kuntoremontti. Det blir testningar (allt från konditions- till fettvärden till jaa, alltmöjligt) och dessutom ett personligt träningsprogram. Nu om någonsin skall det fungera, också för mig! Jag är så hypad. Bikini 2011, here I come! Nåja.... egentligen så ska jag ta det lugnt, en dag i taget, små steg, inte haukka en för stor bit av allt det sköna, vilket skulle leda till att jag ger helt upp.

* LadyLine öppnar en ny filial bredvid mitt arbete, med ett öppningserbjudande på 54€/månad. HotJooga och Zumba. Hör ni, det ska jag nappa på och det basta. Fast jag kommer ihåg med fasa det år då jag betalade 60€ i månaden till en konditionsklubb i Grankulla och använde den exakt i en månad... resten av tiden bara betalade jag... men kanske jag är bättre motiverad nu...? Man kan alltid hoppas.

* Aikuiskoulutustuki har ändrats fr.o.m. 1.8.2010. Nu får man typ 60% av sin inkomst under max 18 månaders tid (hör ni, det blir i tre års tid!). Wow. I mitt fall så skulle jag få över 1000€ i månaden ifall jag skulle fara och studera. Oh my. Och här har jag gått och svettats och tänkt på studiestödet, hur jag skall klara av att leva med den. MEN, det finns en hake. För att få stödet måste man ha arbetat i minst 8 år. Lilla moi kommer inte riktigt upp till det... det fattas hela 3 månader.... Eller en (!) månad ifall sommararbetet under opistotiden räknas. Nice. Så nu går jag och funderar om jag borde skjuta upp studierna med ett år, fram till hösten 2012. Då skulle jag få stödet, och då skulle jag dessutom ha hunnit spara lite pengar och betala bort mina nuvarande skulder, kanske t.o.m. billånet... Det skulle ju vara oerhört perfekt.

* Men jag kunde ändå söka in nästa vår, för att testa hur det går. Kollade på hur många av sökanden som kommit in, hurudan frågor man måste besvara etc häromdagen och kan säga att jag blev lite modstulen. Det var inte många procent (under 20). Så har inget större hopp om att komma in på första försöket, om någonsin. Och detta säger jag inte med en pessimistisk röst et al, utan de facto. Såklart det kan gå, speciellt om jag arbetar för det, och då skulle det också vara lyckat att försöka nu i vår, inte ta någon större stress, se hur det går och samtidigt ha blicken inställt på följande år med glädje ifall det inte lyckas första gången.

All in all, min kopp känns ganska så full just nu.