en vinterfjäril

Morgnar är inte my thing. Not in the least bit my thing. Jag känner mig fysiskt sjuk när jag tvingas stiga upp före kl 10. För att inte tala om före kl 6. Jag kommer aldrig i tid i säng på kvällarna, vakar, ser på tv, surfar på nätet, läser, dricker té, njuter. Jag njuter av att vara vaken när alla andra sover, jag njuter av de mörka, stilla kvällstimmarna som övergår i natt. Då känner jag mig som mest levande, då flödar min inspiration och min fantasi.
Nu känner jag mig som en zombie. Fumlar med orden, med kroppen, med huvudet.

Dessutom så har jag redan två gånger idag, på 1.5h, fått reta upp mig, gräla med anmälare på arbetet, "ei tässä mitään diagnoosia tarvitse tehdä", "minä tiedän, minä olen lääkäri", "minä kirjoitan yleisöosastolle", sa att nå det hjälper ju otroligt mycket, skulle det inte vara fiffigare att ringa polisstationen och reda upp saken istället, men nää, "minä en mihinkään soita, minä kirjoitan yleisöosastolle".

*ARGH*

Detta blir en låååååång dag.

Jag diskade igår. *victory dance*. För första gången sedan julen. Oh yeah. Torkade ytorna i köket också. Men orkade inte ta itu med resten av hushållet, det får bli till nångång senare.
Igår var jag också ute och gå, var tvungen att röra på mig lite efter att min rygg började protestera mot allt liggande. Vad kan man åt det att man har en så bra bok att man inte kan sluta läsa...
Det var en grå dag, som alla dagar på sen senaste tiden, riktigt grå och vit, bra så man såg skillnad på marken och himlen, allting i samma gråvita nyans. Jag längtar så efter solen... Och en smula blå himmel... Jag har inte sett en blå himmel på... ja... flera, flera veckor. Solen såg jag en skymt av i Ruka föregående veckoslut, men bara en skymt, och ingen blå himmel.

Tog med mig en av mina "nya" objektiv, inköpt i början på november, men jag har bara använt min kära nikkor ai-s 50mm f/1.2 på senaste tiden, så dessa andra har snällt fått ligga i lådan. Nu var det dags, tyckte jag, att take this one out for a ride. Det är frågan om en Helios-44 58mm f/2.
Och my, oh my... Vad glatt överraskad jag blev! Skärpan, väldigt bra, t.o.m. wide open, alltså när objektivet är inställt på f/2. Bokeh, ooh ja, den tycker jag verkligen om! :). En härlig känsla att hitta en ny vän, en ny förälskelse, se hur fint objektivet "ritar". Fnissade och oo-ade mig när jag laddade upp bilderna på datorn. Vad glad jag blev. Väntar på att få provköra detta objektiv lite mera, :).

Kan ni gissa vad objektivet kostade?
Det tror jag inte.

34€.

Jep. 34€. Plus 7€ för adaptern.
Det är frågan om ett objektiv i s.k. M42-mount. De gjordes i f.d. Sovjetunionen och Öst-Tyskland, och kan verkligen köpas för en spottstyver om man har tur. Finns många, många olika, endel bättre, andra sämre. Vissa är kopior av de världsberömda Carl Zeiss-objektiven (som kan kosta tusentals euro). Det enda som behövs för att jag ska kunna sätta fast dessa objektiv på min Nikon D90 är en adapter, vilket i detta fall ser ut som en metallring. Sedan är allting manuellt, från fokusering till "metering" (eng.), alltså man ställer in aukkon och sulkijan själv också. Men det är inte svårt alls, när man väl get the hang of it. Jag har tre M42-objektiv, denna Helios plus en Industar-6 L/Z 50mm f/2.8 och en Jupiter-9 85mm f/2. Bilden nedan är tagen med Industar-6:an. Den fungerar nästan som en macro också, vilket är ganska fantastiskt. Vad den kostade? Typ 30€. Dess skärpa är inte lika bra som Helios', men duger. Jupiter-9:an har jag inte lekt med ännu, men den är ett legendariskt porträtt-objektiv, soft and glowing så att säga. Kostade likaledes lite mera, hela 70€.
http://en.wikipedia.org/wiki/M42_lens_mount



Dessa gamla objektiv har en känsla som inte de nya har. De är så att säga lite vinksahtaneita, inte rena och perfekta. Vimsiga och originella. Lite retro. Nu talar jag inte om objektivets fysiska utseende, utom om hur den "piirtär", hur världen ser ut genom den.
Jag tycker om den speciella "look" som de har, ja det gör jag.

Ser ni, jag hittade en fjäril i skogen. En röd fjäril i vinterskogen. Där satt den, fladdrade sakta med vingarna, poserade snällt för mig. Ja, jag tror t.o.m. att den sjöng en liten sång. En blandning av opera och nånslags barnsång tror jag det var... En hymn i grådasket.
Mera sådant.