lycka är....

Lycka är.... att göra överraskningsbesök hos släkten, äta kardemummakaka och leka med hundvalpar.

Lycka är.... att cykla så hårt på smala gräsvägar att myggorna inte hinner ifatt dig.

Lycka är...... att låta blicken vila uppe i trädkronornas grönska och ljusets spel bland bladen.

Lycka är....... att klättra på fallna trädstammar.


Lycka är.... att se ut över vida vidder, låta blicken följa kurvor och spår.

Lycka är...... att blåsa maskrosfrön ut i till vindarna.

Lycka är..... att se insekterna flyga omkring bland blommorna.

Lycka är...... att komma hem en morgon och hitta världen översållad med små gnistrande diamanter.

Lycka är..... att gå längs med en kilometerlång sandstrand med ett spegelblankt hav bredvid och barnen lekande i vattnet.



Lycka är så mycket.

Jag känner mig alltid klarast, mest vaken, mest i kontakt med mig själv och mina känslor, när jag kommer hem från arbete mitt på natten eller tidigt på morgonen. Då känns det som om jag var kapabel till vad som helst, som om jag var mitt uppe i livet, redo att ta itu med saker och ting. Bestämd. Känslosam. På gott och ont. När jag sovit, försatt mig i dvala, är jag inrullad i bomull. Känner ingenting. Vill ingenting. Klarar inte av någonting.

Natten ger mig styrka. Att känna sig ensam där ute, lyssna på fåglarnas sång, på ljudet av de egna fotstegen, det är livet. Att bara stå stilla och känna sig ett med luften, med alltet. Då känns det som om jag hade styrkan för vad som helst. När jag är där ute. När samhällets ljud är som mest dämpade. När det alltid närvarande bruset av liv nästan tystnar. När det är ro.

Då kan jag tänka. Då kan jag känna att jag hör till, att jag är jag, att allt är möjligt.