Midsommaren spenderades i Kokkola på kära villan tillsammans med Sonja, mamma och moffa. Det känns som om jag varit borta i en vecka istället för två dagar. That's the villa-effect. Villan är mitt paradis, det ställe jag fullständigt kan koppla av på, där allt är bekant och tryggt, där vi använt de samma handukarna sedan jag var liten, där roddbåten är densamme som jag lärde mig att ro på när jag var 4 år gammal, där måsarnas rop vaggar en till sömns, där dofterna är de samma som de alltid varit, där ljuden av fötter på de knarrande golven är så bekanta. Där allting är konstant och oföränderligt.
Det var första gången vi var ute i år, så mycket att göra. Städa, klippa gräs, damma och skura.
Mamma hade skaffat en ny grill som hon var så stolt över. Jag och Sonja tyckte att den skulle ha passat bäst som en blomkruka. Terrassen invigdes för i år och jag fyllde krukorna med blommor. Bara nu moffa minns vattna dem...
Jag plockade sju olika slags blommor, i fullständig tystnad. På morgonen när jag vaknade kom jag ihåg vad jag drömt om. Prins Carl-Philip av Sverige. No kidding... Mamma har redan börjat planera hurudan klänning hon ha ska på det kungliga bröllopet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar