Nytt liv?

Idag vaknade jag av att någon ringde på dörren. Jag brukar aldrig öppna, vem skulle nu ringa på min dörrklocka med viktigt ärende?
Men jag var så sömnsnurrig att jag bara rusade upp och öppnade dörren. Bakom stod en man i postens kläder med ett paket. "Olis paketti", säger han, "aha", säger jag medan jag ruskar på huvudet. I samma stund kommer en granne förbi, "hei", säger han, jag besvarar häslningen. Står och stirrar dumt på blanketten jag ska skriva mitt namn på, ler lite generat och säger: "mä on vielä niin unenpöppörössä...", postmannen svarar: "niin, sitä voi vähän olla tähän aikaan aamusta". Får mitt paket och stänger dörren. Fattar att mitt nattlinne är upp och nervänt och att håret står på ända. Dessutom är kl 11:58. Fattar att postmannen säkert var ironisk.

Love it.

Jag funderar på studier, helt konkret, vad jag skall göra med bilen, med arbetet, med bostaden osv. Leker med tanken, reagerar och funderar på mina reaktioner. Det skulle vara nästa höst, då skulle jag ha råd att betala bort skulder, eller nästföljande höst, då skulle jag ha tid att spara lite pengar också. Kulturantropologi, och lingvistik vid sidan om. Amerikas indiankulturer och vår egen finska kultur intresserar mig. Helsingfors universitet, det har varit min första tanke, men såg nu att Oulun yliopisto också har kulturantropologi, och vet ni vad, en av deras huvudinriktningar är just "Amerikan alkuperäiskansat". Woah!

Oulu näst för mig? Få nu se.

Fick också ett annat "tecken" på att det är dags att ta steget ut i studievärlden när jag kollade på universitetens hemsidor. Några år sedan kände jag nästan ett sting av sorg när jag fattade att jag aldrig skulle komma att ha nån nytta av mina studentexamensvitsord. Då fick man nämligen bara poäng av de vitsord som man hade fått för typ högst 3 år sedan. Vet inte när detta har ändrats, men den gränsen finns inte mer. Nu står det "yo 1995 tai ennen" och "yo 1996 ja jälkeen". Woah!

My papers count once again! Jag får poäng för mina L! Det var inte i onödan jag tenttade och läste, skrev och klarade mig, oh the joy! Det känns som om alla dörrarna är öppna igen, att jag inte behöver börja om helt från början på nåt sätt.

Jag vet inte ännu vad jag kommer att göra, men förbereder mig inför tanken att överge det liv jag nu lever, ge mig in i något nytt. Varannan dag blir jag tveksam, vill ju resa, vill ju shoppa, men sedan klarar jag också av att tänka på hur liten del av mitt liv resorna är, och hur stor del min vardag har, en vardag som skulle kunna bli mycket bättre än vad den är nu. Kanske.

Vi ska nu se. I'm in the process of doing something, så långt är allt klart.


Just nu är jag förtjust i denna låt, texten, nåt i rytmen och musiken. Det är en salig blandning som jag blir glad av. Och musikvideon (ja, den är den officiella) är så hemsk att den är bra, hah. Jag har läst en del som Olavi Uusivirta har skrivit och han är underbar, använder ett härligt språk, fräscht och uppfinnigsrikt. Varenda mening var som en "fiest for the soul". Jag diggar honom. Dessutom är han född år 1983.