drömmar

Klockan är över elva på kvällen och jag sitter och äter makaronilåda som jag just tagit ur ugnen. Nam.
Jag vaknade en stund sedan efter att ha sovit en alltför lång tupplur. Eller vaknade och vaknade, det tog en bra stund innan min hjärna kunde fullständigt omforma sig till verkligheten, jag känner mig fortfarande lite olustig...
Varför? Nå, jag vaknade flämtande i fullständig ångest. Trodde jag hade dödat två människor och gömt undan deras lik. Nu låter det ju fullständigt sjukt och skrattretande, men det var SÅ verkligt. Och även om jag var vaken så kunde jag inte ruska av mig vissheten om att tankarna var en del av verkligheten. Jag kunde söka i mitt minne och hitta orsakerna till varför jag gjorde som jag gjorde och hur allt gick till. Det var som om minnen vällde upp. Riktiga minnen.

Usch.

Det är hemskt när hjärnan spelar en ett spratt, när man är vaken men fortfarande kvar i drömmen.

Jag är ganska säker på att jag inte har låtit en gammal kvinna dö i sin säng och sedan gömt hennes kropp eller slagit nån till döds och släpat på kroppen först i bilen och sedan gömt den under ett stenröse.
Låter inte det hemskt... Hur i all vida världen kan man drömma något sådant? Eller jag drömde egentligen inte om när jag gjorde det, utan det handlade om min ångest över att nån skulle få reda på det och sen började jag minnas det som hände.

Det är nästan så att jag inte vågar gå och sova alls inatt, för att förminska risken att slinka in i samma dröm igen.

Now isn't this what one would call an uplifting blogginlägg? *skrattar*

För att få nåt annat att tänka på så tittade jag på Wicked-clips på youtube. Broadway musikalen that is. Såg den i i maj i New York. Musiken är fantastisk.
Helsingin kaupunginteatteri gör en egen version av den med premiär i augusti, ska bli så intressant att se hur de gör den. Tydligen så är det den första produktionen av Wicked i hela världen som inte är en kopia av originalet. Hoppas att jag inte blir besviken.