02 My first love

Jaa-a. Jag börjar med att berätta för er att förra natten hade jag Jake Gyllenhaal i min säng. I min dröm alltså. Vi kysstes. Det var trevligt. Mera sådant. Drömmar alltså. Eller varför inte in real life också.

My first love. Vem, var, hur? Kanske jag är lite abnormal, för jag har inga minnen av att ha varit förtjust i en enda människa innan högstadiet. Inga dagis-crush, inga lågstadie "vill du va me mig?"-lekar. Kommer ihåg att jag på lågstadie-discornas snurra flaskan-lekar när man skulle nämna de tre gulligaste/härligaste etc pojkarna, alltid rabblade upp den vanligaste ramsan: Jussi, David, Mikael. Det var the tune på de högre årskurserna i Chydenius skola. Men förtjust var jag inte, inget pirr i magen, inga känslor för nån. Fattade noll då de andra flickorna fnissade och hade sig om pojkar hit och dit.

Som jag sade i mitt tidigare inlägg, så tog jag till mina dagböcker för att luska ut min första tonårsförälskelse. Found it I did.

Så här skriver jag i dagboken:
"Det känns som om jag sprängs i bitar känslomässigt. Jag vet ju att han inte tycker om mig, jag tror att han tycker om ******, men ibland verkar det som om han tittade på mig, men det är inbillning tror jag. Han är så härlig, hans leende lyser upp allt och de vita tänderna är så jämna och fina, för att inte tala om ögonen, vilken färg de har är jag inte säker på, jag har aldrig kunnat komma så nära. Hans klädstil är ju inte världens bästa, men det är ju inte viktigt."

Och:

"Det här är inte någon tonårsförälskelse, utan någonting mer, det vet jag, för t.ex. Pia K har tyckt om ****** ända sedan sjuan, men inte har hon sagt ett ord till honom och inte blir hon alldeles knäsvag när han går förbi eller bara av att se honom."

Och ursäkta mig, men jag finner dessa quotes så "förtjusande":
"Det enda jag gör är att drömma om olika saker som skulle kunna hända, med det menar jag att han t.ex. kommer hit till oss och vill träffa mig och det ena med det andra, men allt är såå verkligt på nåt sätt. Jag vet ju att chansen är, om han nu skulle tycka om mig, mycket liten att vi skulle få växla ringar, men jag skulle får vara glad för ens en liten tid tillsammans. Det där med att man inte har nån aptit då man är kär är faktiskt sant, för jag har ingen aptit, och har inte haft det på ett par dagar heller."

Hur länge denna fas tog? En månad ungefär. Men det kändes ju som en evighet för en högstadie-elev.
Jag måste medge att denna typ hade jag helt glömt bort. Min andra förtjusning var av det grövre slaget och inföll sig på nian. Jag har en hel blå parfymerad dagbok dedikerad till det evinnerliga tjattrandet om han hit och han dit. Den boken vägrar jag fortfarande att öppna, det är helt enkelt för pinsamt. Det är denna andra förtjusning som jag alltid räknat som min första riktiga.

Efter det då? Inte så mycket att berätta. Några lama förtjusningar på gymnasiet, och... tja, låtom oss inte gå in på Pelastusopisto-tiden...

Har fortfarande inte upplevt ett ömsesidigt "tycker-om-dig"-fas, eller en sådan fas där allt varit äkta, tryggt och snyggt. Har varit naiv och blåögd. Är det ej mer.
Numera är det ca 6 år sedan en karl fått mitt hjärta att smäkta. Jag hoppas att jag inte behöver vänta lika länge till.

*säger hon som sitter hemma och väntar på att prinsen på den vita hästen ska galoppera in på gården*