05 My definition of love

Jag sitter här och försöker plita ner nåt som låter ens lite fiffigt, men det ända som snurrar runt i tomheten som är min hjärna är Haddaway's "What is love". Iofs så gör det inte så farligt mycket, det är en medryckande sång, för en stund i varje fall.

(Jo, vågar säga det högt, erkänna min nördighet.)

Kärlek?
Jag har aldrig gett en personlig definition en enda tanke.
Den har alltid funnits där, som en bärande kraft i livet. Kärleken alltså.
Kärlek är för mig inte ord, det är gärningar, det är närvaro och framför allt trygghet.
Trygghet i att kunna vara 128% sig själv. Mig själv.
Och att ibland känna hjärtat flöda över av värme och glädje.

Kärlek är en kusins kram, en kär väns pöllå påhitt, en brors fyllesamtal, en liten fågels sång, en solstråle. Kärlek är en orolig mamma, att känna sig hemma, en moster som skickar vykort, en bekant doft, en visslande moffa.

Kärlek är ödmjukhet, öppenhet. En förmåga att se godhet. Kärlek är att tro

och att våga.

It's what makes the world go around.

Något sådant. I överlag tycker jag att kärleken får fortsätta att vara något delvis odefinierbart. Något lite mystiskt, något man inte riktigt kan sätta fingret på.

Kärleken är egentligen för stor och för djup för att en människa ska kunna ge den en definition. Och så ska det vara.
För kärleken är större och mäktigare än var och en av oss.