Idag vill jag bara springa in i dimman, gömma mig för mig själv och andra. Gräva ner mig i snön för en stund. Glömma världen, glömma mig själv.Stanna tiden en smula.
It's just one of those days. With cramps.
Natten på arbetet var händelserik och intressant. Skottsår, knivsår, bränder, vapenhot, en död kändis, ja allt möjligt hände. Så sitter man där och kollar på kvällstidningarnas internetsidor, när får de veta, hur länge tar det innan blodhundarna sniffat upp saken och löpsidorna skriker ut nyheten med tjocka bokstäver i kattstorlek.Det hände så mycket på en gång att jag bara väntade på flygkraschen eller ett tåg som kört ut.
It was one of those nights.
När jag steg ut i den riktiga världen igen såg allting ut som från en fantasivärld. Dimman höljde byggnader och träd, överallt var det en vithet, en blåhet. Snön på marken i höga drivor. Tystnad. Och lampornas spöklika sken.
Det känns befriande att fara ut med tripoden och kameran en tidig morgon efter nattarbete. Man renas. Andas ut. Och in.Lugnar ner sig.
Alla sinnen på sin spets, alla känslor på ytan.
Som en förlängd dröm, en känsla av att långsamt domna bort.
Hyperaktivitet.
2 kommentarer:
Otroligt fina bilder! Det har varit så ljuuuvligt sagolikt idag. Tyvärr klarar jag inte av att fånga det på bild. Får fånga det på min näthinna istället. Och föresten, angående utmaningen, jag funderar fortfarande på om jag skall orka börja eller inte :)
Tack, roligt att du gillade dem, :). Det var nog så väldigt vackert igår, faktiskt.
Ah utmaningen ja... jag har själv lite tappat intresset för grejen nu, märker jag, :). Kanske tänker jag för djupt och för... mycket. Men det är nog intressant, om inte på nåt annat sätt än att man på riktigt måste fundera på saker och ting. Saker som åtminstone jag inte tänkt på tidigare, eller i varje fall inte på det sättet att jag skulle klara av att skriva några meningar om dem.
Skicka en kommentar