Det är ju fint att ta dag nr 1 den första december, eller hur. Så där passande.
EDITEDITEDIT och RÖDPENNA
Nej vet ni vad, nu gör vi om det här. Hela texten kändes så präktig och ointressant. Fast kanske det är just det som jag är: ointressant alltså. Helt hur man tar det.
Till saken, vem denna fröken som knäpper på tangentborders knappar är. Hannah heter jag, och får därför alltid stava mitt namn för främmande människor. "Hannah, H-A-N-N-A-H". "Siis mitä....?" Och så tar man det igen. Tack mamma. Fyller någonting om precis 22 dagar (tror jag). Är inte säker på om det är 27 eller 28 tavlan kommer att visa. Hoppas på den lägre siffran.
Har alltid varit yngst överallt, men priset tog nog det faktum att jag var yngst i Finland i min yrkeskår när jag började mitt arbete som nödcentralsoperatör. Då kände jag mig teeny tiny.
Till saken, vem denna fröken som knäpper på tangentborders knappar är. Hannah heter jag, och får därför alltid stava mitt namn för främmande människor. "Hannah, H-A-N-N-A-H". "Siis mitä....?" Och så tar man det igen. Tack mamma. Fyller någonting om precis 22 dagar (tror jag). Är inte säker på om det är 27 eller 28 tavlan kommer att visa. Hoppas på den lägre siffran.
Har alltid varit yngst överallt, men priset tog nog det faktum att jag var yngst i Finland i min yrkeskår när jag började mitt arbete som nödcentralsoperatör. Då kände jag mig teeny tiny.
Är i allmänhet en betraktare, tittar på folk, lyssnar på diskussioner, gillar att stå på sidan om så mycket mer än att tvingas ta en plats i the spotlight. Vill INTE ha uppmärksamhet, nej atte mig, det ska smältas in.
Är en visuell människa som hittar skönhet och allmän gullighet lite överallt. Det är ganska trevligt. Naturen är mer än pop, det är ett ställe där man kan andas.
Har hållit på med mitt yrke i snart nio år, hujedamej, och för tillfället smakar det riktigt bra. Det ger mig pengar att resa, vilket jag lever för. Världens städer lockar, allehanda äventyr. Språk och kulturer i massor. Give it to me and I shall rejoice.
Tillbringar allt för mycket tid hemma och träffar knappt några andra människor än Pjotr. Vem det är? Han är min personliga fésoldat. Tror jag. Åtminstone ser han ut så.
Jag vandrar i olika dimensioner, smakar på känslor och ord, viskar ut i alltet.
Har lätt till skratt och tårar plus en bokhylla överfylld med böcker.
Har hållit på med mitt yrke i snart nio år, hujedamej, och för tillfället smakar det riktigt bra. Det ger mig pengar att resa, vilket jag lever för. Världens städer lockar, allehanda äventyr. Språk och kulturer i massor. Give it to me and I shall rejoice.
Tillbringar allt för mycket tid hemma och träffar knappt några andra människor än Pjotr. Vem det är? Han är min personliga fésoldat. Tror jag. Åtminstone ser han ut så.
Jag vandrar i olika dimensioner, smakar på känslor och ord, viskar ut i alltet.
Har lätt till skratt och tårar plus en bokhylla överfylld med böcker.
Spontanitet är en dygd som framädlats till finess av mig. Inget tålamod, inga långsiktiga planer här inte. Spara pengar? "Vad betyder det...?" Vänta till nästa månad? "Att som va...?"
*tom frågande blick*
Och så tycker jag inte om spenatsoppa. Nej du. Plus, den som försöker få mig att äta russin och torkade plommon utsätter sig för en rak höger.
(ens lite na liiti bättre...?)
4 kommentarer:
Åh vad kul, den här listan hade jag tänkt göra i januari, när den där rackarns julfotokalendern är slut. Någonting måste jag ju engagera mig i, annars dammar kameran ihop totalt...
(du trodde inte jag skulle hitta dig va? moahaha)
By the way så älskar jag den bilden på dig. Den är helt enkelt underbar.
Jag borde ju ha gissat... Rackarns dig! Hade en diffus tanke när jag skrev inlägget att det kanske inte var en god idé att skriva ner hela mitt namn, just för att den då kan hittas av random typer, men eftersom det var übersent så glömde jag tanken ganska fort.
Jag får sätta upp bättre spärrar för att hålla ut intruders som du, ;).
Allvarligt, trevligt att du tittade in, kallar den här bloggen för min lilla sopsäck, där jag spiller ut alltmöjligt, helt beroende på dagen och humöret. Det finns ingen nivå, ingen standard. Just the way I like it. På flickr blir det ibland press på vad man laddar upp, vem man kommenterar på osv. Orkar inte alltid med det. Här gör jag precis som jag vill, :).
Tack ska du ha, gillar den själv också, :). Har börjat ta lite mer bilder på mig själv nu i höst, experimentera o så. Ooh vad det är svårt, men trevligt att utforska ett nytt område.
He he, själv göra - själv ha vet du. :P Faktum är att jag bara var ute efter att kolla om du öppnat upp din FB för allmänheten, men sen hamnade jag här av en flux.
Nu när jag väl hittat hit försvinner jag inte, OMG vad lika vi är vad gäller vissa saker haha.
Jag funderade faktiskt förut om du inte borde ha en blogg, du skriver alltid så engagerat och personligt. Me like! Själv övergav jag min personliga blogg för en del år sedan och förvandlade den till den trista du såg. Kände mig inte riktigt bekväm i att vara personlig, kände att det var för många vänner som hade tillgång till den.
* IRL-vänner menar jag. Sådana som inte själva såg någon som helst vits med att blogga, och gärna berättade detta också, men som inte drog sig för att vara nyfiken och läsa ändå. :D
Skicka en kommentar