en kvällshälsning

Och så hade gymcoachen gått och ändrat på mitt gymprogram. Mera kg:n, flera toistona. Tackar, sa hon och gnydde sig igenom programmet. Röven i vad utmattad jag var efter den pärsen. Halsen känns rå och sjuk efter den sista flåsturen på crosstrainern. Men så ska det väl va, he ska kännas så in i norden.

När jag kom hem började jag smått plocka saker här och där. Hänga upp kläder (vad ska man förresten göra när kläderna inte längre ryms i skåpen...?), tömma ur random plastpåsar här och där (som man kan hitta trevliga saker som ruttnade selleristjälkar i) och så plötsligt fann jag mig mitt inne i ett rasande städa-ur-stadie där burkar och buteljer flög överallt omkring. Jag tog mig an mitt badrum.
Slängde bort nästan alltihop som samlats i hyllorna. Gammalt smink, gamla schampoon och hudkrämer. Till slut hade jag två plastpåsar proppfulla. No kidding. Och det gick fort, jag var som ett jehu, lät inget stoppa mig.
Det är ganska hemskt att se hur mycket man samlat på sig under åren, men aldrig använt. Bl.a. Clinics krämer, läppstift av Dior och YSL, inga billiga saker direkt.
Jag hittade ett av de första ögonskuggorna jag köpt, den första sminkgrejen jag köpt på en båt osv. Men stannade inte upp för att bli sentimental, slängde allt.

Jag hade fortfarande kvar alla mina gamla parfymer, det är inte frågan om många (typ fem), men jag har inte tidigare velat slänga bort dem. Too many memories så att säga.
Jag pausade en smula, doftade på dem alla, och alla möjliga minnen flödade plötsligt omkring. Några fina, flera mindre fina.
Sedan slängde jag bort alltihopa.

Jag hittade också alltmöjligt, örhängen, halsband, som jag inte sett på länge, små saker och ting här och där.
Det som fick mig att se rött var att hitta två "rör" med bomullspads. Har precis just köpt ett rör. Nu har jag tre. Nå, det är inte frågan om några dyra saker precis, men vad som verkligen fick mig att vråla för en sekund var att jag hittade alltsomallt 12 oanvända Venus-rakblad. Och, jag har just köpt ett nytt paket. Nå, nu har jag tillräckligt för att klara mig igenom de nästa tio åren.

Nu känner jag mig lätt som en fågel.
Bara att ta mig an de andra rummen näst.
Hiphej.

(Orsaken till min städiver, eller i varje fall en stor bidragande orsak: mamma kommer på besök på torsdag....)