bisamhet

Ibland får man en bisarr känsla när man håller på och gör någonting som man gör varje dag på rutin. Ibland stannar man upp mitt i görandet och kan liksom inte komma tillbaka i rytmen. Som kvällstvättrutinen, eller hur man torkar sig efter duschen. Ibland stannar man upp och sen så klarar man inte längre att göra det man höll på med. Förstår ni vad jag menar? Det blir som bakvänt, man börjar på fel sätt, i fel ordning, torkar rumpan istället för armarna, sätter sminkborttagningsmedel på tandborsten. Man blir liksom helt bortkollrad. Det är underligt, hur hjärnan kan vara så programmerad att allt går på räls, men när du börjar tänka på vad det är du gör, ja då stannar allt upp och du känner dig som om du gått på crack i en månad. Basic stuff, not happening. Det är som om man vore i en trans då man gör rutinsakerna, och om man råkar vakna upp ur den så ser ögonen på tandborsten och hjärnan undrar vad i hela friden det är för en sak man håller i handen. Det är så finurligt och jag blir alltid lika häpen då det händer.

Baletten och pilates har verkligen fått mig att förstå hur fel jag håller upp min kropp, hur felledad jag är (och jo, jag böt/bytte (huu, det är lände sedan jag gått i skola, förr visste jag vilken av dessa som var den rätta formen, nu plötsligt slår det blankt...edit: jag tror det skall vara bytte) samtalsämne här). Som att jag svankar för mycket med ryggen, eller att mina armars bakmuskler (triceps or whatever...) är i förtvinat läge (well, de e iofs alla mina muskler, men that's another story...). Armarna pga att mina axlar är en aning framvridna, så tydligen använder jag knappt just armarnas bakmuskler, eller i varje fall en del av musklerna på armarnas baksidor. Det märkte jag på baletten när man ska hålla armarna vackert utsträckta åt sidorna. Not happening för mig. Jag tvingas vrida armarna på nåt sätt och ändå får jag dem inte att se ut som alla andras. Och oh, vad jag får mjölksyra i dem, efter bara en liten stund. Det har väl också med axlarna att göra, för i dem har jag igen kronisk.... jännitys (hur säger man det på svenska...), alltså att jag spänner dem och iom det lyfts de upp en smula. Så en smula framåt, en smula uppåt = mina axlar. Jag har alltid varit medveten om dem, men tidigare har jag inte sett hur det ser ut estetiskt eller jämfört med andra människor. Hoppas att det skulle gå att träna på nåt sätt...

Jag har gått på all världens olika jumpor tidigare, pilates, yoga etc, men nu koncentrerar jag mig så mycket bättre på min kropp, på det jag gör. På balett tvingas man till det, för annars håller man inte balansen, det gäller att vara 300% närvarande, kontrollera korsetten, hålla höfterna orörliga och se till att aukikierto hela tiden hålls öppen (låren, knäna, allt ska hållas i linje, medan du t.ex. går ner i demi plié o grand plié), samtidigt som du svänger ena benet 60 grader först fram, sedan till sidan, sedan bak. För att inte tala om då du ska ha benet uppsvängt och sedan stå upp på stödfotens tår, ja då brakar den fint upphållna kroppen senast ihop. Some major balansövningar there.
Och pilates då. En riktig pilatesohjaaja, som tar sig tid för varje elev, rättar dig, drar i dina ben, sätter handen under din stuss och guidar dig att dirigera din kropp. Helt annan meininki än på de timmar jag tidigare varit på i kuntosali-miljö. Jag börjar fatta, börjar känna, se och få aha-upplevelser. It's kinda nice you know, men ack så deprimerande emellanåt, att fatta hur mycket arbete man har framför sig.

Jag är så glad att jag hittat dessa hobbyn, speciellt baletten. Min kropp njuter, jag njuter och jag får en verklig kick utav det. Ett litet hopp har tänts, att kanske, KANSKE, kan jag t.o.m. en dag få mig i bikini-skick, med hjälp av träning som jag tycker om. Det är inte kanske omöjligt, fastän det är lilla Hannah det är frågan om.

2 timmar kvar på arbetet, sedan hem och sova. Ute är bilfönstren täckta av is. Snart är det jul. Bjällerklang.