a perfect day

Som kontrast till igår så var denna dag riktigt fabulous. Jag vaknade redan 6:30 och låg kvar i sängen ett par timmar och mornades. Sedan steg jag upp, åt gröt och drack té (major move för mig, att äta en ordentlig frukost!), duschade, surfade på nätet, och sedan stack jag ut och gå, med kameran i högsta hugg. Jag tänkte utforska Virkby.
Så gick jag upp och ner längs gator, gränder och stigar, fotograferade och bara njöt. Virkby är faktiskt en vacker plats, inte i klassisk mening, men här finns så mycket härliga detaljer, en viss slags förfallen charm. Smala grusvägar som heter Pärongränd kantade med hus med mansardtak. Äppelträd överallt. Vildvuxna tomter med förfallna hus. Stora trädgårdar. Funkishus. Branta backar. Vägar kantade av väldiga, gamla lönnar och kastanjeträd. Underbara gamla stenhus. Fantastiska gamla trähus med igenbommade fönster där spurguna bor som får en att bli sorgsen. Äppelträdsträdgårdar där vem som helst får hämta det man vill ha. Det är inte så där perfekt och lagat, utan bohemt, mysigt, med karaktär.

Jag gick in på gravgården också, tittade på gravarna, namnen. Virkby är ursprungligen en svensk by och det finns fortfarande mycket svenskt kvar, som skolor och daghem etc. Så många av namnen på gravarna var också svenska, men namnen var så olika från de namn man ser på gravgårdarna i Kokkola, förnamnen. Fina och underliga. Alla möjliga grekiskklingande namn som jag aldrig ens hört talas om. Så fanns det flera olika efternamn på många stenar, vilket var förbryllande, i mycket större skala än t.ex. i Kokkola.

Hjältegravarna hade också något sådant jag inte tidigare sett, namnen på de ställen där soldaterna stupade. Födelseort och dödsort. Enormt intressant, att se var alla de här unga männen dog. Aunus, Ihantala, Kuolemajärvi, Hangö-fronten.... Blev så mycket mer innebörd. Jag stod ganska länge här, läste namnen, räknade åldrarna, förstod. Tystnade för en stund. Så unga de var...














Ringde åt moffa och pratade med honom om gravarna, om namnen och om dödsorten på hjältegravarna. Så roligt, tänk att jag har moffa som jag kan ringa åt när jag vill berätta saker som vad det står på gravgårdar, eller vad som helst annat relaterat till historia. Han är en skatt, en verklig skatt, min moffa.Gick mot den stängda kalkfabriken, ett enormt komplex som höjer sig över sjön. Det var kalkfabriken som förde med sig rikedomar och byggnader till Virkby. Gick förbi ett stort område fullt med äppelträd, inga staket, bara gräsmattor. Samtidigt kom en grupp med dagisbarn förbi med sina ledare och stannade för att plocka äpplen åt sig. Också några äldre kvinnor med plastpåsar gick omkring bland träden.

Häpet tittade jag på detta, äppelträd vem som helst kunde plocka ifrån, precis här, och jag visste inget! Min mager kurrade rejält i detta laget så tog glatt ett äpple jag också och uj vad gott det var. Verkligen smaskigt, saftigt och sött. Hoppade ännu än hit än dit här och där. In genom trasiga staket på öde gårdar, vadande i gula blad.



Det skulle vara så fantastiskt att en dag få bo i en av ljuvliga hus som finns häromkring...

Jag kom hem 3,5 timme senare... Jep. En verklig långlenkki, :). Laddade upp bilder och älskade så många av bilderna, ja mitt nya objektiv, den är en verklig skatt den också. It will never leave my side.
Jag tog inga bilder på hus o sånt idag, det var lite synd, ska ta och göra det nästa gång istället.
















Och så var det balett ikväll, där jag svettades och worked my ass off, bokstavligen. Aj. Jag har så stela lår, speciellt musklerna i bakre låren. Need some serious stretching. Samtidigt så är det roligt att märka att man börjar get the hang of vissa saker, som pliérna, att de kommer automatiskt, kroppen hålls nästan hela tiden i rätt ställning och man känner sig ledig och smidig. Dessutom har jag redan mycket bättre aukikierto än de första gångerna, jippii! Jag kommer aldrig att kunna ha fötterna helt ut å sidorna, men eftersom jag startade från nästan noll så kommer det säkert att bli en del förbättringar med tiden.

Carte d'Ors Rocky Road-glass och en film från Makuuni (den ritade Monsters vs. Aliens) kröner min kväll. Today was a really good day indeed.

Låtom oss avsluta detta med några outstanding exempel på orgasmframkallande bokeh. Bokeh? What? Från Wikipedia: "Bokeh is the blur, or the æsthetic quality of the blur, in out-of-focus areas of an image. Differences in lens aberrations and aperture shape cause some lens designs to blur the image in a way that is pleasing to the eye, while others produce blurring that is unpleasant or distracting— "good" or "bad" bokeh, respectively." Jag, är en bokeh-holic, strävar till att ha en fin bokeh i de flesta bilder, är en addict, och mitt nya objektiv är en himmelsk gåva när det handlar om bokeh, titta bara på dessa två exempel här under (alla bilder i detta inlägg är iofs fina exempel på olika form av bokeh). (kan tilläggas att bokeh är ett japanskt ord som betyder: blur or haze).