sunday bloody sunday

Söndagen var en trevlig dag. Sonja ringde och frågade om jag skulle komma till Esbo för att stimulera Aino och äta. Åf kåårs. Min kära kusin ville fota, men eftersom det var skumt och halvmörkt ute (mitt på dagen) så lyckades det inte med hennes kamera, så jag tog med min "gamla" sköna och lånade ut den åt henne.

Där gick vi då på gården, knäppandes, fotandes, krypande, med ögonen fastfrusna i viewfindern. Kallt och vått. Så höll vi på i en tid, tills det var dags att äta köttbullar och åländskt knäckebröd.



Jag och Aino fortsatte fotandet inomhus, tog olika slags porträtt och efter att vi blev trötta och fnissiga så blev bilderna det också, roliga och mindre roliga uttryck av gapskratt och brassande. Aj vad mina magmuskler värkte. Sonja var ute och planterade lökar och frågade när hon kom in att vad vi höll på med då det blänkte och hade sig i vardagsrummet. Blixtarna åf kåårs.




Inte nog med det, vi ville på bio, så iväg bar det, springande till tågstationen, som alltid. Jag kommer faktiskt inte ihåg en enda gång som jag inte varit tvungen att springa till tåget... Alltid sent ute, alltid and always. Det blev Disney-Pixar's Up, kl 21 på kvällen i Kinopalatsi. När vi kom ut från stationen började det snöa, stora flingor yrande omkring. Igen fick jag en New York-känsla. Att bara gå där, den våta asfalten, trafiken, ljusen och lamporna, stämningen. Jag måste definitivt komma oftare in till H:fors om detta är allt som krävs...

Filmen var kiva. Sorglig, känslosam. Mysig. Spelade mycket med ansiktsuttryck och stämningar. Det var ett gäng tonåringar i bakre raden som inte förstod vad som var humor och vad som var mindre roligt, de gapskrattade på de mest opassande ställen när resten av publiken var knäpptysta av inlevelse. Tills någon ur publiken ropade hårt åt bakre raden: "pitäkää noita-akat turpanne kiinni!" Underligt nog så hjälpte det.
Filmen var bra, den berättade om en relation mellan två människor, och om drömmar, val i livet. Se den.

På väg till tåget blev jag nästan överkörd av en taxi. Den tutade och hade sig. Höh, jag såg helt enkelt inte att det var rött ljus.... Hjärtat bultade i tio minuter efter det på högvarv.






Körde hem till Lojo närmare kl 1 och tog det försiktigt. Har inga vinterringar under bilen ännu, och temperaturen närmade sig 0 ju längre västerut jag tog mig. Så plötsligt slog den från +2 till -0 och det började vräka ner snö. Piskande bilfönstren och täckte allting i ett tunt vitt täcke. Mina händer höll kramaktigt i ratten och tungan satt mitt i munnen. Farten sjönk till 80km/h. Körde en kilometer och så plötsligt var det slut på allt det vita, bara svärta och plusgrader. Det är alltid märkliga väderfenomen runt Lojoåsen...