bisarra bisamer

Jag är så trött att jag håller på att dåna. Har knappt sovit på ett par nätter pga nattrytm och tidig väckning.

Vad har jag då hållit på med?

Jo, vet ni vad, igår var jag första gången på gymmet. Ah ja och jippiajei. Och tänk vad modernt det kan vara, man sätter in ett eget chip i varje maskin och maskinen berättar exakt vad du ska göra. Hur många upprepningar, hur många kg just du ska ha i just den maskinen osv. När man är färdig berättar den vilken maskin som är näst. Räknar hur många toiston man gjort, visar hur långt man ska gå i rörelserna och hur långsamt man ska palauttaa. Allt elektroniskt. Så visar en screen åt dig hur många watt du använt under träningen, hur många kalorier man förbränt osv. Allting.

Wow. Det kändes som om man hade en egen personal trainer bredvid sig, ingen chans att fuska och räkna fel liksom. Ingen chans att håsa på hit och dit, för då börjar det blinka rött. Nej, rätt takt skall det vara, tillräckligt långsamt och jämnt.

Allt hittar di o på.

Nu är det så lätt att följa med sin egen "lärokurva", se när man blir starkare (om man blir...) och så lätt för omaohjaaja att nu som då uppdatera programmet mitt. Han bara matar in infon på sin dator och när jag nästa gång tynger in mitt chip i maskinen, så ser jag vad jag skall göra.

Sådana tekniska finesser gör en riktigt glad.
Även om det känns som om man workade out på ett rymdskepp.
Men iofs så är det just vad worka out är för mig, totally alien. Liksom.

Igår var jag dessutom och handlade mat till ABC Nihtisilta i Esbo. Körde förbi på väg hem till Lojo. Tänkte att jag måste inhandla allt möjligt till dagens arbetsskift. Vad kom jag ut med? En stackars ensam liten gurka. Jag kände mig nästan kriminell där jag stod i kön med min mellanstora gurka i den gula plastkorgen. En ensam kvinna en sen fredagskväll. En ensam gurka. 1+1=2. Liksom. Men ändå inte. You know.
Jag har inte ännu ätit upp min gurka. Har bara smekt den ett par gånger i förbigående. Sådär i misstag.
Brukar du smeka gurkor?


(Att jag började med att berätta hur trött jag är borde ha varit ett varningstecken. Nästa gång vet ni. Och jo, ängeln känns lite malplacerad i detta inlägg. Men... kanske det egentligen är just det som detta inlägg behöver, och alla ni därute, en ängel som vakar över, där ni går bland alla gurkor. Vem vet. Kanske ni? Eller inte? Kanske nån? Eller ej.)

Ps. Jag hoppas att ingen förväntade sig att läsa om bi-samer, som i bisexuella samer. Jag känner inga bi-sexuella samer, därmed kunde det vara svårt att skriva om dem. Sorry about the inconvenience. Ds.