~*höst*~

Jag älskar hösten. Min absoluta favoritårstid. Luften är klar och fräsch, allt känns så skärpt, himlen, löven, alla former. Jag bryr mig inte om sommarens överdåd, det blir liksom för mycket. Det är på hösten mitt inre vaknar till liv, känner sig hemma.

Ljuset är så underbart. Solen verkar så mycket klarare, mer gyllene. Det är som om solen tar ut svängarna, bränner på, illuminerar allting omkring sig. Smeker bladen, stammarna. Sjunger en sprakande vaggvisa för naturen. Ett farväl.

Och alla former som kommer fram, bladen som blir så delikata och spröda. Skiftar i färg, drar ihop sig, blir till små konstverk. Grenarnas form börjar synas, trädens stolta kronor. Det är geometri överallt, skulpturer, linjer och kurvor. Så mycket detaljer. Överallt. Och jag känner mig hemma. Hemma bland allt det fantastiska man kan vila ögonen på.

Ja, det är autumn over summer for me, everytime. På sommaren göms allt detta undan, under allt det överdådiga gröna. Sommaren är som rokokons tidsålder, som barocken. Flummigt, för mycket, det är layers och draperier hit och dit, pastellfärger. Hösten är mer som den stilrena medeltiden, med klara linjer och klara färger, stramhet och klarhet. I'm a Middle Age-kind of gal, så också en höstens mö.

Det som är så intressant är att många träd och buskar blir skira till färgen. Vårliga. Nästan som lime. Nästan självlysande i sin ljusgrönhet. Vissa delar av en skog ser nästan utomjordiska ut, som om nån från yttre rymden landat och sprutat fosfor omkring sig. Kallt lysande.

Och bland allt det kalla ljusgröna exploderar fläckar av värme emot dig. Brinnande lågor av rödhet, orangehet, gulhet. En värme som får mitt inre att brinna med, lockas med i den heta dansen. Allting glöder, ett skimmer av värme i luften. Marken, löven... man är omsluten av ett gyllene nät av spunnet guld.

Luften är fylld med löv, löv som dansar fram, fastnar i mitt hår, smeker min kind, hittar vägen in i mina fickor. Marken är fylld med löv, löv som rasslar och skrattar till när jag går vägen fram, de pilar hit och dit, leker tafatt.
Man blir glad då man tittar på löven. Upprymd. Rent av fnissig.

Ljuset... jaa, ljuset... ensamma strålkastare här och där, starka stråkar av discobollar. Naturen ställer till med party. Klär sig i festkläder. Sprätter till, skakar om sig. Hör ni bruset? Det är löven som sjunger.

Luften är fylld av viskningar, av liv. Blåsten renar mitt inre.

My soul flies with the wind, sings with the autumn fairies, plays hide and seek with the dancing leafs. My soul rejoices, in this time we call autumn. fall. höst. syksy. herbst.