I have seen snow!

Igår såg jag snö för första gången i år. Och ingen kamera hade jag med mig. Äsch. Körde iväg mitt på dagen mot Helsingfors från ett soligt och torrt Lojo. Ungefär vid Veikkola såg jag ett vitt moln komma emot mig och plötsligt var världen vit, det virvlade av flingor i luften. Magiskt. Det fortsatte och ökade i styrka ända fram till H:fors och jag skuttade fram i den starka vinden bland snöflingorna. Första snön!

Inget blev kvar på marken dock. Bara våta fläckar.

När jag körde hem tillbaka så möttes jag igen av ett Lojo i solsken, och torka. Ingen snö. Inga flingor. Ingenting. Bara en fin höstdag.

På arbetet sade de från södern att det i Hangö snöat 5cm. Också i Karis kom det en del.

Men inte i Lojo. Nada.

Få se när de första flingorna faller här i min nuvarande hemstad.

Imorse när jag for från arbetet fick jag skrapa bilfönstrarna för första gången. De var ordentligt igenfrusna. Jag hade inga vantar, ingen halsduk.

Det kallas att frysa, har jag hört. Länge sen sist.

Stackars bilen fick startas kall, för inte kan man ju komma ihåg nåt sånt som värmesladd o dyl efter att inte ha tänkt på det på så många månader.
Den protesterade med att söndra ena bakdörrens handtag.

Jag vet inte vem av oss som nu är surare.

Jag arbetade förra natten och nu denna natt också. Det kallas tortyr. Att arbeta båda veckoslutsnätterna. Alla som ringer är fulla och svär och har sig. Man får inget fiffigt ur dem. De slåss och slocknar, river och drar, härjar och snarvlar. Och jag får lyssna på allt.

It is not nice. Oerhört frustrerande och får snabeln i pannan att växa till fantastiska dimensioner.

Veckans jäniskevennys kom en stund sedan. Fick ett txtmeddelande från arbetet där det stod:

LOUHI: ALAIKÄINEN NÄPPÄRI ITKEE KOPISSA JÄRKYTTYNEENÄ

Gapflabb.

Vuoromestarin in charge alarmerade ylityöviesti-gruppen på fel keikkalappu och 50 dejourer fick ovanstående meddelande.

Så här skulle det se ut:

LOUHI: YLITYÖTÄ+HÄL.RAHA TARJOLLA KAHDELLE (2)- TULEVA YÖ 23.10.2010 19-07 TAI SOP.MUK.ILM.VM

Förstår ni vitsen?
Fattar ni hur roligt det var?

Kanske inte. Men that's okay, här på arbetet skrattade vi så tårarna rann. Det var roligt. Och ack så befriande.