Stadstur

Jag tänkte inte komma upp ur sängen imorse. Huvudet var som förstenat, kroppen som cement. Tydligen har spurtar ett pris.
Men hittade mig ändå i Helsingfors centrum sent omsider.
Det blev ett besök hos den mest underbara glasögonbutik man kan tänka sig. En fantastisk plats där gångna tider kan anas, där personlig betjäning är A och O och där man får förtjust gräva efter skatter.
Runebergin Silmälasi heter stället och hittas på Runebergsgatan 61, nära Töölön Kisahalli. Hittas också på Facebook (!).

Ägaren är en ung man med en passion för glasögon. Lite nördig av sig, berättar gärna och mycket. Förklarar och belyser. Och pratar kirjakieltä, vilket låter bedårande i den omgivningen. Han köper upp gamla glasögonskalmar var han än hittar dem. Inte begagnade, utan nygamla, oanvända, från 1950-talet framåt. Det mesta han har är därför unikt. Och ack så härligt... Tänk er, rad på rad med vintage glasögon... Smäkta mitt hjärta.
Han köper in lite nytt också, men föredrar de gamla, säger att de är av så mycket bättre kvalitet (vissa handgjorda, han berättade om hur glasögonframställningen nuförtiden är fullständigt massatuotantoa som är belagd till de billiga länderna), och så är modellerna så mer mångsidiga, de har en historia.

Jag provade och provade, suckade och njöt. Par efter par. Kunde inte bestämma mig. En annan kvinna kom in och började prova, sa att hon aldrig kan gå därifrån utan minst två par nya glasögon... Ägaren drog fram lådor åt oss att titta igenom. Där provade vi och grävde, oh'ade och ah'ade förtjust. Vintage Dior, vintage Lacroix, vintage alltmöjligt. Så utsökt vackra saker. Kvinnan räckte fram skalmar åt mig att prova, "tuo sopis sun ihonväriin", "sovita tuota, mun mieleks" och jag provade. Så kom ägaren fram med en låda med Cazal-glasögon. Gjorda i Väst-Tyskland på 80-talet. Han bar fram dem som skatter, berättade att de är rariteter. Varenda extra peng som han får så far han med till en viss samlare som har en samling på 200 par av Cazal glasögon, och köper några par av honom, till butiken alltså, att sälja vidare.
Och vet ni, jag blev förtjust i just en av dessa. De är quirkiga, de är annorlunda, de är häftiga saker. Och dem får jag sätta på min näsa om bara några dagar. Underbart.

Det var ockå dags att uppdatera min synstatus med ett syntest. Vi gick bakom ett grönt sammetsdraperi och jag satte ner mig på en stol. Ägaren berättade att detta rum har varit syntestrum sedan 1970-talet då butiken öppnades och då var det meningen att det skulle vara tillfälligt, innan man hittade på nåt bättre. Det är ganska många år sedan. Då skruvades också syntestprojektorn från 50-talet fast i väggen och med den gjorde han testet. Det fick mig att mysa. Retro-faktorn gick i höjden liksom.
Testet gick till precis som det går till hos optikerkedjorna, på samma sätt, bara att här så förklarade ägaren åt mig vad det var han sökte efter, vad han såg. Ja, han t .o.m. märkte att jag borde ha mindre styrka än vad jag senast fått. Det fick han fram genom att sätta en lins med mina nuvarande styrkor, plus en lins med +-styrkor och sedan lysa med ficklampa genom dem.
Jag fattade inte så mycket, men han förklarade att han ser på hur reflektionen beter sig och vet utifrån det ifall det är dags att gå uppåt i styrkorna, eller neråt. Det var ganska häftigt, tyckte jag, riktigt hands-on så att säga. Och han såg meddetsamma att jag inte borde ha de styrkor jag har på mina nuvarande glasögon.

Oj, vad jag var nöjd när jag gick ut. En skattkammare, det är vad det stället är. Och där kommer och går så intressanta typer, hela tiden. Plus åldringar som har varit kunder sedan stället öppnades. (Nuvarande ägaren tog över efter att den ursprungliga gick i pension tidigare i år, eller ifjol.) Där går människor som förstår sig på glasögon, vill ha nån personlig touch, fattar idéen med vintage och unikhet. Vill accessoariera sig med just glasögonen och vill gå sin egen väg. Det sa jag åt ägaren, att det måste vara ett roligt arbete, att träffa så många personligheter hela tiden. Han nickade och sade att jo, ibland är det nån som stannar hela dan och går igenom hans förråd, tar av sig jackan och går ut och äta emellanåt, bara för att komma tillbaka efter det.
En riktig neighbourhood-joint så att säga.
Eat that Nissen, Instrumentarium och alla ni andra! Ni har just förlorat en kund.

Jag var vrålhungrig när jag gick ut i novembermörkret, hoppade på spårvagnen till Stockmann och raka vägen upp till restaurangerna. Äter gärna just där, där var man beställer maten och tittar på medan kockarna tillreder den. Lax med tsatsiki och rotfrukter blev det denna gång. Måste sluta ögonen en stund, gudomligt gott.

Sista etappen var Delikatessen. Där säljs (såvitt jag vet som enda plats i Finland) Hari Tea. And I happen to love said tea. Det är organiskt, det är bomullstépåsar, det är otroliga dofter och äkta smaker. Dessutom gillar jag texterna på deras paket, the inspirational touches. Tyvärr finns inte alla sorter som nämns på téfirmans hemsida till salu här, men I'll live med bl.a. nedanstående godsaker. Prova dem ifall ni får en möjlighet till det. Jag rekommenderar.