"I'm dreaming of a...."

Jag vet inte vad det är med mig, jag har ett sånt... behov, känner mig som ett gnälligt barn som skriker i butiken efter en nalletikkari. Frustrerad pissis. Varför då? Jo, för jag vill vinna på Lotto. Jep, you heard me. Jag vill ha en hög med pengar, få mina skulder bortbetalda, kunna skaffa en lägenhet som jag tycker om, kunna resa utan att bo i de snuskigaste hotellen. Slippa oroa mig liksom för vardagen.
Klart man alltid skulle vilja ha mer pengar, men aldrig har jag haft ett sånt här... behov. Har lottat i två veckor och suttit där hemma framför tv-rutan, krampaktigt hållande i kupongen och pennan, bara för att få en rätt på två rader, två rätt på en rad och noll rätt på en rad.
Vanmakt.

Gnäll.
Frustration.
WHY?!

Och så får man lust att riva ner lite väggar, gråta en skvätt av ilska och orättvisa.
För det var ju MIN tur att vinna.

*suck*

Barnsligt i potens hundra, men... det går liksom inte att kontrollera just nu.
Jag stampar med foten i golvet och svänger med armarna och gnäller som en dörr som inte oljats på 324 år. Nästa steg är att ligga ner på golver och sparka hälarna sönder medan man hamrar gropar i trägolvet med knytnävarna.
Ser ni scenen framför er?
It is not a pretty sight, no.

*tjurar*

Men då det skulle bara vara så skönt att bli av med sina skulder... Och jag talar inte om lån, för det hör ju lite till att man ska ha bostadslån, billån. Jag talar om bl.a. kreditkort, om alla onödiga små saker här och där. Och man blir lite sur då man fattar att man inte någonsin kommer att ha råd med ett egnahemshus, en radhuslägenhet eller en höghuslägenhet ens nära nåt centrum.
Varför skall allt vara så dyrt...? Varför sitter jag inte på en pengahög som skulle ge mig möjlighet att bo där jag vill, så som jag vill? Inget extravagant, nej, det bryr jag inte inte om, men nåt annat än en neukkuboxi 10km utanför stan som ska ha putkiremontti när som helst (som jag inte har råd att betala). Varför kunde inte min familj ha pengar...?

*suck*

Onödiga saker att tjata om, jag vet, då det inte finns pengar så finns inte det. End of story. Life ain't fair, så e de bara. Och pengar ger inte lycka, det vet jag nog, men jag skulle bara vilja ha så mycket att jag kunde skaffa en lägenhet som är värd mer än 90 000€... Och jag skulle så vilja studera... Men kan inte göra det på åtminstone två år med alla mina skulder. Which is NOT nice.
Men nu skall jag sluta med denna rant, det leder ingenstans. Istället ska jag mumsa på min selleri och min taco-dip och skratta lite. För då blir världen mycket bättre. Eller kanske inte av selleri, men nog av skratt. Och det kan jag. Skratta alltså. Nästan som en hyena.
(om ni lyssnar noga kan ni kanske höra mig)