Det öser ner snö därute. Riktigt så där att flingorna yr och hoppar. Den första snön, wup! Det är alltid speciellt att se den första snön, lite magiskt, lite fantasyvärld liksom. När jag var liten så kom den första snön nästan alltid just när jag hade kommit från duschen och stod med handduken på och tittade ut genom vardagsrumsfönstret. Sådan är min minnesbild.
Idag har jag slintat omkring, först med bilen (60km/h på motorvägen och ingen chans att ohittaa då vallen av snö var så hög att min bils underdelar tjöt av rädsla när jag ens lite vågade närma mig snön), och sedan helt på de egna benen, än hit än dit. Så går det när man har på sig skor som har släta sulor. Det blir visch, svisch, bang, posera som en kakkapelle med armarna åt alla håll.
Ja-a, första snön.... Snart är det kallt och kyligt som på bilden ovan.
Brrr.
(Det var en olycklig dag, den på bilden. Tänkte bli av med min kära bak. Helt och hållet. Den var känslolös i timtal efter att jag vädrat den där ute. Kylan bet sig fast och ville inte släppa taget. Till slut fick jag dock ihjäl den jäveln (kylan alltså). Och min röv klarade sig. Så här i efterskott så kunde jag gärna ha förlorat en liten bit av den. Det finns liksom lite för mycket av den varan.)
Annars har jag idag varit på gym (såg ut som en kräfta i ansiktet efteråt, det är ju alltid kul), diskat (iförd gasmask), bakat en ban-mustoffee (den blev god), beundrat min tésamling (it is indeed something to be seen), åkt och firat en av mina kära mostrar till Esbo (den nästäldste av dem, eller nästyngste iofs också, av mostrarna alltså, om man tänker i syskonordning så duger bara nästäldst), pratat kort (som i postkort) och sedan slintat hem.
Dessutom svider mina läppar.
Vem har stulit min läppomada?
VEM!
(psst... mamma blev intresserad av New York-idéen min....tihii....)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar