Förbjudna tankar

Inatt satt jag på nätet och skulle just ta och beställa ett hotell i New York till våren. Tänkte att jag nog får mamma med mig och behöver således inte betala så mycket. Lyckades undvika the final click i sista sekunden. Något sade mig att hålla tillbaka.

Ack vad rese-djävulen kan vara svårt att stångas med... För man vill ju liksom surrender meddetsamma. Inte vill jag ju säga: "Näh, pytt, en resa till New York?! Couldn't care less!", när min första reaktion är mer: "Va en resa?! *febrilt packande och tre sekunder senare* "När går flyget?"

Men det blir inget resande, inte nu, inte på länge. Jag har helt enkelt inte råd. Svårt kommer det att bli, jag har redan nu abstinensbesvär och börjar känna hur mina tårkanaler fylls med blod, men... No can do.
Jag skrev faktiskt färdigt min New York-trip report häromdagen, satt och hackade ner ord efter ord, grät när jag närmade mig slutet, när jag berättade om mina sista stunder i staden. Det blev så emotionellt, även så här 6 månader i efterskott. Den resan är nog den allra bästa hittills, bara starten var nog att höja den över alla andra. Blir fortfarande allt varm i kroppen när jag tänker på hur fort allt gick, adrenaliet i kroppen, packandet på en timme, körande till flygfältet i rasande fart, språngmarschen genom flygfältet, hela faderullan. It was epic. EPIC.

Ifall nån av er har lust och ork och vilja att läsa min trip report (som går på engelska), så kan ni följa denna länk:
http://www.tripadvisor.com/ShowTopic-g60763-i5-k3608532-Trip_report_Through_tears_and_ash_I_came_NYC_April_19_29-New_York_City_New_York.html

******

Vad annat har jag då hållit på med de senaste dagarna förutom funderat på resande? Tja, inte så mycket. Arbetat, sovit. Firat lillajul med arbetet genom att vara på "Kummanki kaa ja mukana myös Vesa"-showen i H:fors. Skrattade så jag tänkte pissa på mig. Efteråt middag på Sir Eino och en del alkohol. Beklagade mig över att jag inte fått pussas på fem år, vilket fick en arbetskompis (en manlig sådan) att erbjuda sig som försökskanin. Det var trevligt, om än tekniskt, för pointen var att jag skulle få öva mig, har ju aldrig fått chansen att öva mig att kyssas, det är en ganska så okänd sak för mig liksom. Men så blev det lite konstigt när alla andra flickorna i bordet också provade. Fast så där hysteriskt konstigt, som man inte vet om man borde skämmas för eller inte påföljande dag. Man fnissar lite och smäller handflatan i ansiktet. For på jatkot istället för med den beställda minibussen tillbaka till Lojo. Klockan 3 stod jag i snagari-kön på järnvägsstationen. Klockan halv fem steg jag ur taxin hemma i Virkby. Klockan 8:30 ringde väckarklockan. Klockan 9:30 var jag på arbetet.
Det var lite av en pärs kan jag berätta.

Trevligt hade vi, men kunde ha åkt hem vid midnatt med bussen. Men man vill ju inte sluta när man har det som roligast, eller hur? Fast oftast går det så att det roliga tar slut precis efter det, eller utvattnas till gränsen på tristess. Så gick det på fredagen också.

Jag vann inte på Lotto idag (igår). Jag som redan köpt en champagne-flaska att fira med (fast jag inte ens tycker om champagne). Vad trist.